As long as I want

jag gör de jag vill och ingen tvingar mig till något annat. De ända problemet är att jag inte kan stoppa mig själv förens de är lite försent...för de är sån jag är, jag hoppas alltid att de ska bli bra och vända mirakulöst men de har de aldrig gjort. Fast egentligen är de inte en så stor grej för mig, de är mest dom andra jag är orolig för...eller inte orolig utan jag försöker hela tiden tänka på hela grejen och se till att de inte märks framifrån...det är prioritet ett! De låter fan idiotiskt om man ska se det från ett lite mer egoisktisk perspektiv. Jag kan inte se de så för det andra är viktigare för mig! Jag kommer i andrahand i dom här situationerna för helhetens bästa. Jag kommer inte att ändra mig för de skulle jag må dåligt av. Att ingen tvingar mig gör nog att det går bättre än vad de skulle kunnat gjort, att jag gör precis de jag vill och har hamnat precis exakt rätt i världens bästa pussel gör att jag kan skjuta allt sånt åt sidan och fokusera på de bra...jag är aldrig orolig för mig själv för det är vardag för mig litegrann...de är dumt att de är så meeeen jag har vant mig och så är de. Jag mår bra och gör allt jag kan för att allt och alla andra också ska göra de!