sälar tycker inte om gips
Jag är en sånn där som går "stressigt" och framför allt om jag går själv så ser jag ingen anledning till att gå långsammare än vad jag gör. denna defekt om man vill utmärker sig tydligt om jag syns ensam på stan där det inte är lika många som håller samma tempo på sin gång. är det så att jag är i stan hamnar jag oftast om inte alltid i en snurrdörr vilket hindrar min framfart. jag tvingas alltså gå långsamt, det är bara några sekunder det gäller men varje gångså inser jag den "symboliska" påminnelsen om att man måste sakna ner ibland...inte bara sin gång takt utan liksom rent allmänt. så jag vill bara skänka ett tack till långsamma snurr dörrar.
gör ingenting och massor mest hela tiden nu mera. äter russin och annat ovesentiligt varavt med knappande på tangentbord och så vidare. nu ska jag kombinera knappandet på tangentbord med russin ätandet och råka glömma att städa mitt rum tiiiiep.
Kommentarer
Trackback
